Inom företagande ingår en mängd grenar. Det är ett brett spektrum där såväl driv som funktion återfinns som ständiga följeslagare. Med tanke på att det handlar om både arbetsgivare, chefer, anställda, styrelser och andra bidragande faktorer finns det egentligen inget huvudsaklig del i företaget. Problemet i att ledningens bästa alltid ska tillgodogöras är ständigt återkommande men med rätt struktur samt kultur går det här att cirkulera kring. Som bekant drivs alla företag på olika vis och den individuella hierarkin blir därmed föga väsentligt i detta fall.
I termer som driv och funktion uppstår begreppet entreprenörskap som en naturligt inslag. Detta relativt ny
a fenomen handlar i grunden om ett framåtsträvande där entreprenören fungerar som spindeln i nätet. Företag och andra organisationer kan om det genomförs på rätt sätt få en ordentlig skjuts i rätt riktning vid entreprenörssamarbete. Det klassas som en både social samt dynamisk process där tankar övergår till handling i olika sammanhang. Det kan med fog påstås att denna form av företagande är definitionen på att omvandla teori till praktik. Skillnaden är att en god entreprenör tagit hänsyn till såväl planering som omgivningsanpassning för att det här överhuvudtaget ska kunna äga rum. Ett risktagande i kombination med en medvetenhet kring fördelningen mellan styrkor samt svagheter kan bli en avgörande faktor för ett framgångsrikt företag.